För att kunna leda andra måste man kunna leda sig själv, eller?
Egentligen hade jag tänkt blogga lite om manligt och kvinnligt ledarskap efter läst om det i senaste numret av tidskriften CHEF. Men jag kom på andra tankar efter avverkat ett löppass i den sköna sommarkvällen. Jag är en periodare när det kommer till träning. Ett par månaders intensiv träning kan följas av ett par månader med fötterna på sofflocket. Efter en seg vinter har jag nu kommit igång igen. Det jag upptäckt är att löpningen ger mig tid att reflektera, bearbeta och parkera saker (det låter hyfsat pretentiöst, va?). Jag kommer även på riktigt bra idéer när jag är ute och springer (ialla fall om jag själv värderar idéerna).
Att kunna leda sig själv, dvs. hålla sig i form genom valfri träning tror jag är helt nödvändigt för att i längden orka med ett chefskap.
I samma nummer (juni/juli) av CHEF läser jag också att forskare vid Stanford universitet har undersökt om vi blir mer kreativa av att gå. De gav 176 studenter uppgifter som krävde kreativa lösningar, som att komma på nya sätt att använda vardagsobjekt, eller nya liknelser för att beskriva en komplex idé. Studenterna som promenerade kom oftast på mer spännande idéer, oavsett om promenaden gjordes inomhus på löpband eller utomhus. (Jag inbillar mig att löpning ger samma effekt).
– Mer fysisk aktivitet är inte bara bra för våra hjärtan, utan också för våra hjärnor. Forskningen pekar på hur man på ett enkelt och produktivt sätt kan väva in det i vissa arbetsuppgifter, säger forskningsledaren Marily Opezzo till tidningen Medical Xpress.
Så sitt inte bara där, ut och rör på dig!
Intressant artikel och håller med om det tvivelaktiga uttrycket manligt och kvinnligt ledarskap! Och att motion och att ta hand om sin fysiska hälsa är viktigt för att även orka med chefskap! 🙂
Det känns aningen förlegat att använda de uttrycken, sen att det är skillnad i förutsättningar gällande i kvinno- respektive mansdominerade sektorer är en annan femma.
Ska ut och springa nu 😉
Bra jobbat, dock kan löpturer ha sina utmaningar som jag när jag trillade i Änggårdsbergen i lördags. Doh! Du kommer inte undgå att se skrubbsåren när vi ses. För trött = för klantig!
Har kanske hänt mig nån gång ;=)