Bloggen uppdateras inte särskilt ofta för tillfället. En stor anledning till det är det projekt som jag arbetat med på kvällar och helger sedan november. Det kan jämföras med ett flygplan i luften. För innan det är i luften och ens redo för take off så måste det lastas och fyllas på. Inom några veckor kommer jag berätta mer om projektet, men nu är det dags att gå ner i gruvan igen.
Tills dess kan ni kika och lyssna på Simon Sinek och hans WHY-föreläsning. Mycket tänkvärt.
Måndagskvällen ägnades åt ett möte med gänget bakom Knowly som tidigare var Lurn. Helt klart ett spännande möte med nyttig påfyllning för mig om vad som är framtidens lärande och vilka möjligheter det finns till att förbättra böcker, utbildning och föreläsning med stöd av deras webbaserade plattform och e-learning. Det var ett helt förutsättningslöst möte och det är alltid värdefullt att träffa företag som förstått att ett samarbete (affärer) bygger på förtroende och inte bara en massa säljargument om just deras förträffliga underverk till produkt. Jag ska få möjlighet att testa en del av det de erbjuder för att få en känsla av hur jag i praktiken kan använda deras plattform. Och det utan förbindelser från endera hållet.
För tillfället ser jag framför mig flera utbildningsmöjligheter för nya chefer med e-learning, jag hoppas få anledning att återkomma till det.
Trevlig vecka!
Imorgon, den 1 december i Stockholm, arrangerar fackförbundet Unionen ett inspirationssamtal om ungt ledarskap. Upplägget är ett panelsamtal som leds av journalisten Jenny Strömstedt. I panelen finns bland annat Annie Lööf, partiledare C och Carl Tamlecht, rekryteringschef EA Dice.
Läs mer här!
Fick i somras förfrågan om att skriva en ledarskapskrönika till tidningen Cancervården, vilket jag mer än gärna gjorde. Senaste numret, med min krönika, har nu nått läsarna.
Trevlig helg!
Pär Eriksson, kommundirektör i Eskilstuna, har skrivit boken Tio tankar om ledarskap – en obändig tro på förändring. Jag har läst boken och spanat efter vad den kan ge nya och blivande chefer.
Allra först. Det talas mycket idag om att unga inte vill bli chefer och att vi står inför en stor utmaning när generationsväxlingen av chefer nu ska ske. Generationsväxlingen är ett faktum, men att unga inte vill bli chefer? Handelshögskolans rektor, Lars Strannegård, reflekterade nyligen i CHEF om att unga är intresserade av chefsuppdragen men att vi bör ställa frågan på ett annat sätt. ”Om du i stället målar upp ledarskap som en möjlighet att förändra världen är det många som vill göra det. Ställer du frågan ’vill du bli chef’ får du svaret nej, men frågar du ’vill du förändra världen’ får du ett annat svar. Så det handlar om en omdefiniering.”
Pär Eriksson inleder boken med just detta då han berättar hur det kom sig att han valde socionomyrket och sedermera en chefskarriär. Nämligen, lusten och viljan till förändring och göra skillnad.
Hur ofta pratar vi om det idag när en ny chef rekryteras? Tappar vi bort chefstalanger när vi exempelvis i en annons efter en enhetschef i kvalifikationerna skriver att hen ska vara duktig på ”personaladministration, dokumentation och ha goda datorkunskaper”? (Exempel från verkligheten)
Klart att det behövs, men är det just det som arbetsgivaren ska trycka på? Det tåls att fundera på.
Nåja.
Av de 10 tankarna, boken är indelade i lika många kapitel, är mitt favoritkapitel nummer sju: Var synlig och äkta. Eriksson definierar synligt ledarskap på följande sätt: Det är i det synliga ledarskapet – att finnas för att mötas – som verklig förändring och påverkan sker. Det är då det ges tillfälle att prata om organisationens värden, dess kultur och visioner. Det görs inte i första hand på formella arbetsplatsmöten eller konferenser. Det sker i vardagen.”
Halleluja, säger jag.
Eriksson fortsätter vidare med att det inte är genom policys eller allmänna diskussioner och på informationsmöten du påverkar utan det är i ditt vardagliga agerande och beteende. Det synliga ledarskapet kräver också förmågan att coacha och stödja medarbetaren och arbetslaget. Ska du som chef klara det måste du finnas på plats.
Halleluja igen, säger jag.
Dessa två halleluja borde varje ny och blivande chef ha uppspikade på kontorsdörren.
Eriksson slår fast att enhetschefen – första linjens chefer – har den svåraste rollen i organisationen. Just för att du i den rollen känner av trycket av att vara nära verksamheten (medarbetare, brukare/kunder) och samtidigt agera som arbetsgivare och stå upp för mål och inriktningar som kommer ovanifrån. Det som jag brukar benämna att vara en ”hamburgerchef”. Därför är det av vikt att kunna känna gott nog i ledarskapet. Eriksson definierar det (gott nog) som ”en inre nöjdhet”. Just för att komma bort från känslan av otillfredsställelse och att jag som chef borde och kunde ha gjort lite mer. Att när du åker hem från jobbet så har du gjort vad du kunnat. Gott nog.
En avgörande faktor för att lyckas nå den inre nöjdheten, enligt mig, är hur många medarbetare enhetschefen har. Det skulle ha varit intressant och höra ur många medarbetare per enhetschef som Pär Eriksson tycker är rimligt, och på vilket sätt han påverkat enhetschefens uppdrag i rätt riktning under sina år som kommunchef. Exempelvis att inte ha för många medarbetare och rätt administrativt stöd.
Glädjande nog verkar Pär Eriksson vara en chef som insett att den yngre generationen har ett annat livspussel att få ihop än vad tidigare generationer hade. Han skriver exempelvis klokt i boken om att det inte längre kan vara självklart att lägga möten på kvällen eller avkräva medverkan under helger för chefer.
En av bokens styrkor är att den känns äkta från Erikssons sida. Den är relativt befriad från högtravande ord och floskler, som ibland har en tendens att smyga sig med ju högre upp du kommer i chefshierarkin. Eriksson ger flera konkreta exempel från sin tid som socialarbetare och enhetschef och det vill nog till ett stenhjärta för att inte bli berörd och smittas av hans engagemang i exemplen.
Vill du veta mer om Pär Eriksson så kan jag tipsa om hans blogg.
Jag har börjat läsa Pär Erikssons bok Tio tankar om ledarskap (recension kommer senare) och jag slås redan i förordet av Pärs motivering till varför han en gång i tiden valde att arbeta som chef. Han ville förändra. Göra skillnad och han beskriver på ett värmande sätt hur han faktiskt gjort skillnad och förändrat.
Jag funderar ofta på vad chefsrollen idag innebär och om det går att förändra och göra skillnad eller om chefsuppdraget hårdraget innebär ren och skär administration och hålla IT-systemen i schack. Jag söker ofta efter tecken för att vi ska lämna det teknokratiska ledarskapet bakom oss. Ett ledarskap där bara siffrorna betyder något. Och jag tycker nig se att pendeln håller på att svänga åt rätt håll. Jan Scherman intervjuas av Tidningen Chef (3/10) med anledning av att han nu skrivit en bok om ledarskap. I intervjun går det bland annat att läsa:
Varför skrev du den här boken?
”Jag kände ett starkt behov av att markera känslornas betydelse för ett gott ledarskap. Jag har sett hur siffrorna vinner terräng och med matematiken ett alltmer teknokratiskt chefande. Med välputsade robotar riskerar glädje och engagemang att raderas ut. Kvar blir bara rädslan, som förminskar oss människor och är ett av de viktigaste hindren för framgång. Det är i balansen mellan känslor och siffror som människor och företag kan växa.”
”Jag har engagerat mig mer och mer i allt det som gäller mångfald. Jag har blivit mer och mer skeptisk till tron att man med excelark kan hitta lösningar på hur man ska klara framtiden. Det är bland annat därför boken heter ’Räkna med känslorna’.”
Heja Janne!
Bloggen tar en kort semester och är åter på torsdag. En liten utlandsresa stundar och med på resan följer två nya böcker från bokhyllan. Min förhoppning var att ha med mig tre böcker, men Karlstad kommuns bok Jag har blivit chef i en kommun hann tyvärr inte fram. Jag återkommer med mina tankar om böckerna.
Trevlig helg!
reskamraterna…
